Underbart väder! Finns det något bättre än att känna utomlandsvärme i Sverige och dessutom veta att man kan ligga och pressa hur länge som helst eftersom man ändå inte har några planer förrän på eftermiddagen? Nä jag tror inte det!

För övrigt så känner jag mig lite halvt sentimental eftersom vi aldrig mer kommer vara 3C. Känns lite halvt ironiskt att den roligaste dagen våran klass har haft tillsammans var den sista, och att vi inte kommer kunna träffas på måndag för att prata om vad som hände. Men livet går vidare, det är inte det, det är ju faktiskt nu det börjar. Och det kommer ju alltid komma människor som kommer ersätta de gamla.. Men lite ont gör det allt fortfarande!

Det är precis som Billie Joe Armstrong sjunger:

"Another turning point, a fork stuck in the road.

Time grabs you by the wrists and directs you where to go.

So make the best of this test and don't ast why.

It's not a question but a lesson learned in time.

It's something unpredictable but in the end that's right.

I hope you had the time of your life!"

Inte förrän nu har jag verkligen kunnat relatera till den låten. Det var som att det gick upp en ljus och jag fick den här "aha- det är det här han menar" känslan. Varenda ord är så jävla sant!

Jaha, då va de slut då.. Nu är man student! Gårdagen kunde inte ha varit bättre med det underbara vädret och allas topphumör..Egentligen så är det bara fånigt att försöka få skrivet i ord hur gårdagen kändes. Idag å andra sidan känner man sig nästan ironisk. Bakis som aldrig förr och bara allmänt seg har man rätt svårt att förstå att man faktiskt va rätt snygg igår. Sen så när man under dagen idag har pratat med klasskamrater så är det ju som att det här bara är en helg, det är klart att vi träffas igen på måndagen klockan alltför tidigt för att ha engelska, eller hur?

Gjorde inga "jag har velat säga till dig ända sen vi började skolan" erkännanden tack och lov bör man väll nästan säga. Vill ju fortfarande tro att jag kommer träffa de flesta igen!

Vart en jättebra kväll allt som allt och bästa överraskningen var att Linda kunde komma (slarvmajan hade tappat sitt pass och skulle inte kunna följa me, men fick tillbaka det för att någon vänlig själ hade lämnat in det till polisen)!

Såhär näst sista dagen man såg de flesta från skolan idag så kom jag och tänka på hur mycket man vet om folk som man aldrig ens har pratat med. Egentligen så spelar det ju inte så himla stor roll att man vet om det, eftersom man just inte har pratat med dem och aldrig kommer göra det heller, så ingen skada skedd där..

Värre är väll egentligen de personer som man känner lite halvt och som man mest pratar ytligt med.. Att den andra personen vet både det ena och det andra om person nummer ett, men som denne inte har någon aning om att vederbörande vet, är rätt läskigt.. Jag menar, jag är ju knappast unik i att veta saker om andra, vissa är ju rätt oskyldiga medans andra saker skulle vara rent katastrofalt om det kom ut.. Vad vet då folk om mig som jag absolut inte vill att de ska veta? För det är ju så att så mycket moral har man ju så man går ju inte fram till den ovetande och informerar om att man faktiskt vet både det ena och det andra.. Man tror ju att uppfattningen folk har om en helt är baserat på de intryck man själv ger, men jag har nog hela tiden glömt att det även är de här "asså du behöver ju inte säga det här till någon annan" hemligheter också sätter en prägel på en själv när de vidarebefodras ytterligare ett steg.. Så innan jag biktar mig nästa gång ska jag nog ta mig en funderare på vilka den här personer känner, för man undanhåller ju (nästan) inget från sin bästa vän..

För att bara följa upp mitt nervösa sammanbrott härom dagen så kan jag bara meddela att allt är lugnt och folk som inte bör veta saker och ting vet heller ingenting! Underbar lättnad!

As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change, from whatever
We will still be, friends forever

Inga ord säger det bättre! Kommer sakna många otroligt mycket.. Nu är det verkligen inte långt kvar och mitt i alla "hur ska jag ha mitt hår, vilket smink ska jag använda, kommer jag få ont i fötterna, kommer min vita klänning bli förstörd på flaket" tankar så kommer man på att nu är den dagen som man har längtat efter i tolv år snart här. Det senaste årets diskussioner har ju mestadels handlat om den här dagen, men nu såhär två dagar innan så känns det nästan som att den kommer för snart, jag är inte beredd!

Jag kommer komma ihåg alla för de speciella och fantastiska personer de är!

fan fan fan fan!

fick ett sms i natt från en kompis som tydligen hade träffat någon som inte riktigt bör veta hur gammal jag är. hon svarar inte när jag ringer så jag kan reda ut om han vet nåt eller inte, så just nu sitter mina nerver utanpå kroppen känns det som.

fan jag hatar verkligen det här, jag hoppas att jag bara är extremt paranoid och att han inte vet nåt.. vad fan gör jag om han vet nåt?

Sverige är fullt av konstigt folk! Jag menar, Filip och Fredriks "100 höjdare" var ju bara ett axplock av alla dom orginal som knallar runt där ute.. De flesta lär väll vid det här laget har sett farbrorn som knallar runt som en annan grekisk staty med en midsommarkrants runt huvudet och rotar i soptunnor. Hur blir man sån egentligen? Asså jag undrar verkligen vad man tänker när man går upp på morgonen och klär på sig samma plastkrans och grekiska os flagga som man knyter runt halsen varenda eviga morgon. Är det ett medvetet val, har man för många skruvar lösa eller är man bara trött på det vanliga livet? Slog mig att den där till synes knäppa gubben kanske är en riktigt kontorstönt som går till jobbet varje morgon iförd kostym och portfölj, men lever ut sin lite mer wild and crazy sida där ingen ändå vet vem han är.. Lite som spindelmannen typ fast mycket sjukare. Det är nästan som att låtsas att man är amerikan när man egentligen är svensk, fast det är bara för sjukt..

Ciao

I carry your heart with me  
I carry it in my heart  
I am never without it  
Anywhere I go, you go, my dear  

Here is the deepest secret no one knows  

-
Here is the root of the root  
and the bud of the bud  
and the sky of the sky of a tree called life  
which grows higher than the soul can hope or mind can hide  
It's the wonder that's keeping the stars apart   
I carry your heart  
I carry it in my heart

Ibland slår det en hur mycket de människor man har omkring sig betyder för en. Det kan vara en konversation på tåget med en vän om att lämna människor. Det kan vara ett samtal till en vän i Frankrike som påminner en om hur mycket man egentligen saknar henne. Det kan vara ett tillfälle när en vän ser att man mår dåligt utan att man säger nåt.

Jag kanske inte är så bra på att säga det alla gånger, många gånger för att jag inte vet hur jag ska säga. Men E.E Commings vet hur man säger så han får säga det åt mig. Ni är hela min värld!