Jag har en talang.

Jag kan se på en person på flera meters avstånd och veta att den personen kommer prata engelska (inte nödvändigtvis från ett engelskspråkigt land). Mitt öga för sånt slår nästan aldrig fel, jag skulle väll säga att det gör det ungefär en gång av hundra. Enligt mig är det rätt bra odds.

Visserligen så utmärker sig turister ganska rejält med magväskan som sitter för tight runt höften, kartan i ena handen (dom håller så hårt i den att man skulle kunna tro att det var USAs "declaration of independence" dokument) och ett signifikt förvirrat ansiktsuttryck vart de än är, men det krävs fortfarande ett proffs för att kunna särskilja de som har lärt sig att smälta in överallt.. Cosmopolitans tror jag visst bestämt att ordet är.

När man då tar sig en funderare över hur mycket turister egentligen utmärker sig, är det ju omöjligt att inte vända frågan tillbaka mot sig själv. Ser jag verkligen så bortkommen ut när man vandrar omkring på främmande mark? Nä, det är nog inte möjligt.. Jag är ju svensk. Precis som latinamerikanarna har salsa i blodet så har jag ett sjätte sinne som gör att jag utan problem acklimatiserar mig ögonblickligen med mig omgivning.. Dessutom så är ju svenskar så himla omtyckta av alla andra nationaliteter, ingen kulturkrock här inte.. Vi är ju som sagt diplomater hela högen och mycket stolta (ironiskt nog) över att vi minsann pratar det enda språket som har ett ord för lagom.

Okej, mycket superb dag idag! Trots faktumet att en annan var tvungen att jobba (jag tjänar ju trots allt pengar) så har det varit en grymt bra dag.

Man har ju vissa dagar då man bara känner att livet är helt okej faktiskt, och att det faktiskt är rätt skoj att servera kaffe. Idag var hur som helst en sån dag!

Utöver mitt kaffe serverande så har det skett (hittills) tre extraordinärt bra saker idag:

 - Jag fick 50 kr i dricks, och för alla de som arbetar på barer/restauranger så kan jag bemedla att det är en fantastisk stor summa att få i dricks av en person. Visserligen var han amerikan och dom brukar ju inte direkt snåla på dricksen, men jag tänker hur som helst ta det som en personlig belöning för min utmärkta service. Oavsett om han skulle lämna landet tio minuter senare och inte hade någon användning för svenska kronor!

 - Jag fick gratis sushi från asiatiska restaurangen bredvid. En som jobbar där inne kom in med en hel låda helt oväntat, men tyvärr hade jag precis haft min lunch. Lyckligtvis var Lotta sushi sugen och fick gratismaten istället!

 - En som jag inte förväntade mig skulle höra av sig eftersom han arbetar i Ayia Napa, hörde faktiskt av sig idag via mail. Sjukt glad eftersom han dessutom la till mig på msn och facebook. Tänk hur glad man blir av att veta att nån tänker på en lite då och då! Underbart..

Men även fast dagen har varit super så måste jag faktiskt få klaga bara lite, jag är ju svensk så att gnälla är min rättighet!

 - Jag är sjukt rädd för att få sparken! Chefen har hittat någon som ska börja arbeta extra, till saken hör att vi verkligen inte behöver mer personal = någon måste gå. Jag vet att han tycker jag gör ett bra jobb, men man vet aldrig.

 - Myndig som jag är vägrar min käre far fortfarande att bjuda mig på rödvin till middagen. Det är väll hans sätt att fortfarande känna att han har bestämmanderätt över mig, genom att kontrollera mitt alkoholintag. Det som är mest frustrerande är dock att hans respektive alltid har varit de som har styrt hans åsikter. Med förra damen då hette det minsann att man skulle få alkohol från det att man har fyllt 17 för att "vänja in" en i vuxenvärlden, som det så fint hette. Men, när den epoken tog slut och nästa kvinna kom in i bilden, då blev alkohol hemma plötsligt ett no-go. Kan det ha med att göra att hon inte vill ge sin myndiga dotter alkohol? Enbart stjärnorna vet svaret...

Okej, det är nu ett faktum!

Jag kan inte hålla i pengar.

Va inne i stan idag för att bara knalla runt lite med Malin och vipps sitter man på tåget påväg hem och upptäcker att man är 1300 kr fattigare. Hur hände det här kan man ju då fråga sig. Rånade någon ligist mig? Tappade jag min plånbok i vattnet? Men icke, jag är en utav de personer som anser att fönstershopping är totalt slöseri med tid eftersom det inte sker ett utbyte i form av deras kläder mot mina pengar.

Som en följd av detta kan jag därför inte gå på stan utan några pengar eftersom jag nästan känner mig sjuk och ledsen som inte kan köpa något. När man (desvärre) har pengar så är jag så himla lycklig att jag köper så mycket som det bara går.

Att ta ett spontant glas vin runt den 15e varje månad är därför för mig en omöjlighet eftersom plånboken ekar.

I don't like to be alone in the night.

I don’t like to hear I’m wrong when I’m right
I don’t like to have the rain on my shoe

I don’t like when nothing’s going my way
I don’t like to be the one with the blues

Ibland är det mindre kul att va den enda singeln i ett tjejgäng.

Jaha.. Första dagen hemma och jag har som det ser ut inte en enda aktivitet framför mig. Jag skulle iofs kunna städa rummet ( man ser inte golvet för alla kläder och prylar), jag skulle kunna stryka mina nytvättade kläder (vilket är två tredjedelar av min garderob) eller så skulle jag kunna gå ut och gå en promenad.

Problemet med alla dessa tre alternativ är att de innebär att jag utför dem själv, vilket är ohyggligt tråkigt. Jag vill ju umgås! Men som vanligt när man är ledig så jobbar alla andra.

I hur det nu än blir med städandet, strykandet och promenerandet så måste jag faktiskt åka in till stan för att inkassera en ny hårspray, vilket är nödvändigt för min fortsatta existens!

I alla fall så har jag ju som sagt spenderat närmare 14 timmar på svensk mark nu, och jag har redan upptäckt saker som är högst underskattade med detta Svea Rike (trots att jag fortfarande är bitter över att vara hemma):

- Vårat vatten är drickbart och smakar dessutom underbart i jämförelse med utlandets. Finns inget värre än när man för ett ögonblick glömmer bort att man är utomlands och att vattnet smakar urk, och man i all hast kastar i sig ett glas kranvatten, för att en halv sekund senare inse att det smakar som förorenat klorvatten.

 - Våra längre dagar. Ju närmare ekvatorn man kommer, vet väll var och varannan människa, desto kortare blir dagarna. Och att som soldyrkande svensk som till och med får det tryckt i tidningen exakt när solen går upp och ner, känns det väldigt konstigt när det är slut på det roliga klockan halv åtta en junikväll.

 - Våra telefonnät. Okej, missförstå mig rätt, mina telefonräkningar brukar ligga på en sisådär 1500 i månadet så de är inte så att jag menar att det är överdrivet billigt att ringa i Sverige. Men om man är precis som jag och inte klarar sig en vecka utomlands utan att få ringa hem (eller till bästa vännen i frankrike heller för den delen) så är telefonräkningen man får sen betydligt högre än den redan höga. Då känns det iaf bra att vara på hemmaplan och kunna ringa för normaltaxa till dom som iaf befinner sig inom Sveriges gränser.

Bästaste bästa:

Det här är varför jag inte gillar att åka bort: jag får alltid en otrolig separationsångest när jag ska åka hem.

Alla underbara, roliga, dyngraka, engelska, snygga människor man träffat som man förmodligen aldrig kommer träffa igen.

Alla inkastare som inte slutar dra i en förrän man är på gränsen till ett vansinnesutbrott och som är så desperata efter kunder att de till och med erbjuder dvd spelare eller klär sig i leopardboxers (enbart).

Alla cocktails som smakar likadant oavsett om man har beställt en sex on the beach, piña colada, san francisco eller en blue lagoon, men som trots allt hör till charters även fast de påminner lite för mycket om frukostjuicen man betalar typ två kroner litern för här hemma.

Alla dagar vid stranden där man första dagen hävdar att solkräm är för veklingar, andra dagen ligger med solskyddsfaktor 35, fjärde dagen häller på en halv flaska sololja för att det ska bränna ordentligt och de sista dagarna där man försöker övertyga alla andra att man minsann inte är röd utan väldigt väldigt brun.

Allt det här blir så himla påtagligt när man vaknade imorse och insåg att nä nä nä, inte en dag vid polen/stranden. En timme eller två att packa och sen hemfärd, jajemän, det är vad du har framför dig!

Fy, tre timmar hemma och jag vill inget hellre än att åka tillbaka.

Först av allt: sorg i hjärtat - denise åker till Florida i sex veckor på måndag vilket innebär att jag inte får träffa henne förrns i augusti eftersom jag åker till Ayia Napa imorrn.

På andra plats: jippie-hurra - Jag åker till Ayia Napa imorrn, need I say more?

Tredje: den gröna avundsjukan - Denise kommer inte bara vara ifrån mig i sex veckor, hon kommer dessutom vara ifrån mig i USA. Det som svider mest är nästan inte alla snygga amerikaner hon kommer träffa, utan att hon kommer komma tillbaka och prata engelska med amerikans accent bättre än mig! Ja, jag är en hemsk människa ibland!

Och slutligen: fan - Jag sitter och försöker komma på låtar att ladda på iPoden nu när man ska vara borta en vecka, men kommer inte på ett smack! Förslag mottages med glädje!

Ciao

Stockholm är så sjukt snyggt på sommaren! Egentligen så tror jag inte att det finns något bättre ställe att vara på när solen ligger på lite grann. Det kan ha med att göra att vi svenskar inte direkt är bortskämda med sol, och därför dyrkar varenda minut vi får = sommarkänsla. Det är dessutom underbart att bara vandra omkring och göra ingenting om vädret är vackert, typ ligga i kungsträdgården och räkna fiskmåsar, eller sitta på vid vattnet vid slussen och filosofera, eftersom staden praktiskt taget är gjord för mysiga soldagar!

Det känns nästan som synd och skamm att man ska till ayia napa en vecka i övermorgon.. Visserligen ska ju det bli sjukt kul men ändå.. Har fått tips om en bar vid namn Grabbarna Grus som tydligen är legendarisk (har väll hört en sisådär fem personer hissa och dissa den), och man bör väll kolla in den för att ha någonting att komma med sen..

Ciao!