Carina, en gammal arbetskamrat, och jag var och tog några glas vin på the soap bar igår. Hon är också en såndär tjej man bara blir så inspirerad av, sjukt hög arbetsmoral och allmänt rolig att vara med.

Vi hade hur som helst sjukt trevligt, och även fast det skiljer nio år mellan oss så känns det inte. En kväll som skulle blivit tidigt då jag hade räknat med att vara hemma runt elva, slutade med att jag kom hem kvart i tre..

Hur som helst så va det fantasiskt mycket folk ute just där igår, och de är ju alltid då man brukar springa in i nån som man känner lite sådär halvt. Men icke! Den som möjligtvis kan hamna inom den kategorin är en italienare jag har åkt samma tåg som för ett år sen nästan varenda dag. Vi har aldrig hälsat.

Vidare så knallade det in en kul figur på jobbet idag också, som var stammis på mitt gamla jobb. Han tyckte säkert inte han gjorde bort sig med en del grejer han sa under den tiden, men jag tyckte han var brutalt jobbig och sjukt pinsam. Tror inte han kände igen mig nu dock, andra kläder och annan miljö och ett år tillbaka i tiden gör ju sitt till! Och inte är jag bitter för det!

Vad jag dock är bitter över är alla amerikaner som lyser med sin frånvaro.. Tack ändå för att man jobbar på en gata med mycket turister! Kan knappt bärga mig tills det bär av till England (skolan börjar 1a oktober) och jag kommer vara omringad av engelsktalande män!