Helena är en tjej jag vill vara som. Alltid glad och positiv, och låter jämt så himla förnuftig när hon pratar. Träffade henne idag över en latte och vi kom in på att vara självdiciplinerad när det kommer till personer man känner något för. Jag måste säga att jag blir imponerad av henne, hon är så himla stark som har varit så att "när det är slut så är det slut, inga återfall". Tänk om man ändå var sån. Det har funnits personer som jag verkligen har fastnat för, och även fast det är självdestruktivt av olika anledningar så har jag fortfarande velat ha honom.

Jag skulle vilja kunna ta avstånd från mina känslor så pass mycket att jag kan fatta vettiga beslut när det kommer till killar, och ta avstånd om jag inser att han inte är på samma våglängd som mig. Men icke, jag vill nästan bara ha honom mer då.

Justin är ett praktexempel, och även fast jag vet att han är ett avslutat kapitel och det är helt ok, så skulle jag nog inte säga nej till honom igen om jag ska vara 100% ärlig. Jag kommer nog alltid att  ha en soft spot för honom, oavsett vad..