Göteborg 04 - Jag och Natalia hade belägrat oss hemma hos min kusin över en helg. Vi drack otroligt mycket för mycket och kvällen slutade klockan nio för min del. Bilderna från den kvällen är oslagbara.

Zakynthos 05 - Sista kvällen, när jag gick ut själv för att jag var förbannad på min syster för att hon inte ville gå ut. Med de allra sämsta förutsättningarna vart det en sjukt bra kväll och jag kom hem sex på morgonen. En timme senare gick bussen till flygplatsen och jag hade inte packat någonting.

Nice 05 - När vi gick till Waynes första gången. Dansade på borden. Träffade Jacob och Pontus. Nattbadade. Träffade även Eric och Chad samma resa. Underbara amerikaner som vi hängde med hela veckan. Chad hade en förkärlek till Leonard Cohen vilket har gjort att jag inte kan höra det namnet utan att tänka på honom.

Nice 06 - All the small things framfört av Breathe. The Cave kvällen. Natalia sveper tre flaskor vin på 20 minuter. Slutar med att hon somnar inne på toaletten hemma hos Justin (ja, precis den Justin) medans Johnny Lucas tar hand om henne.

Nice 4 månader senare - Justin the second time around.

Swedish Americans - Jag och Natalia i Sverige. Ingen hade fyllt 18 och vi låtsas vara från USA (fråga mig inte varför, det bara flög i oss). Slutar med att några skulle visa oss utelivet i Stockholm och vi hamnade på Spy Bar. Det var då vi först fattade att det var sjukt mycket lättare att komma in som turist än svensk.

Fridays - Vi gick även till Fridays. När hon åkte tillbaka till Frankrike så fortsatte jag hänga där och blev väll mer eller mindre känd som den amerikanska stamgästen. Synd att jag glömde plånboken med riktiga legget i två veckor innan man fyllde 18 där. Portad!!

Studenten - En av de bästa dagarna någonsin. Champagnefrukost, utspring, flaket, mottagningen och slutskivan. Allt var perfekt!!

Ayia Napa - Mest för att dom spelade La camisa Negra utan att jag bad om det. Typ...

 Jag har upptäckt ett geni... Ladies and gentlemen:

Weird Al Yankovic

För de som inte vet vem de e så gör han parodier på redan kända låtar. Bästa av dem alla är Canadian Idiot som alla säkert kan räkna ut är en parodi på Green Day's American idiot. Den är brilliant, brilliant, brilliant!

Well maple syrup and snow's what they export,
they treat curling just like it's a real sport.
They think their silly accent is so cute,
'can't understand a thing they're talking aboot

Ovanstående är ett litet utdrag ur låten. Har du inte hört den? Ladda hem den ögonaböj!

När klockan äntligen hade blivit elva igår efter ett åtta timmars långt arbetspass så verkar det som en evighet att behöva sitta på tåget i 20 minuter för att tillslut komma hem.

Stog praktiskt taget nere på perrongen och försökte tvinga klockan att gå snabbare genom att blåstirra på den, men det funkade i alla fall inte. Efter en ohyggligt lång väntan behagade mitt tåg dock att rulla in, så precis som alla andra rusar man in för att få en sittplats (som helst av allt är lokaliserad bredvid ett ytterligare tomt säte så att man slipper sitta obehagligt  nära en främling).

För att få tiden att gå snabbare så sätter jag i min iPod i öronen och lutar mig mot väggen för att halvsova lite. Men man somnar ju aldrig på riktigt utan har oftast järnkoll på exakt vilken station man är på. Så när min station kom så kliver jag av tåget lite halvtrött och vad upptäcker man? Jo.. Snillet har satt sig på fel tåg och har hamnat i Tullinge. Där fick jag glatt sitta och vänta i en halvtimme på att nästa tåg som kunde ta mig till Älvsjö kom.

Omvägen fördröjde min hemresa med en timme.. kul..

Vad jag skulle bli själaglad om det var jättevarmt och fint väder imorrn och i övermorrn med tanke på att jag är ledig då. Jag känner mig lite halvstressad faktiskt inför att vara ledig för jag har inga planer. Jag hatar att gå omkring att göra ingenting, ledig tid ska utnyttjas och inte slösas!

Skulle kunna kolla i och för sig om några är sugna på att dra ut. Men vid närmare eftertanke så är det första helgen efter lön, vilken innebär att jag som alltid kommer spendera alldeles för mycket pengar och sen inte ha någonting att leva på tre veckor framöver. Kanske bättre att spara utgåendet en eller två veckor fram i tiden.

Idag ska min syster för övrigt på arbetsintervju hos mig. Ska bli mycket intressant att se hur detta urartar sig. Kommer nog att bli en väldigt stor omställning att arbeta tillsammans om det nu är så att hon får jobbet. Men väldigt roligt samtidigt..

Okej, då var telefonsamtalet till Essex avklarat i alla fall. Gick bättre än förväntat, och även om jag var sent ute med att skicka in betygen så var det lungt sa hon.

Ringde även csn.. Det gör jag INTE igen kan jag lätt konstatera. Vart ställd i telefonkö då det var 11 samtal framför mitt och väntetiden var beräknad till en timme. Fine tänkte jag, jag kan ju ha handsfreen i och gå runt med den. När jag hade väntat i en timme (då var det fyra samtal före mig) och hört en och samma röst säga "det är si och så många samtal före dig, tack för att du väntar" ungefär 73 gånger, ja då blir man bortkopplad för att då stängde telefontiden! Tack så jävla mycket..

Jag brukar inte bli arg för sånt, för jag tänker jämt "nä men dom gör säkert sitt bästa och de är inte deras fel", men då vart jag tämligen härsken kan jag bemedla.

Behöll dock mitt lugn när jag var på Stockholms stadsbibliotek och ärendet före mitt verkade ta en halv evighet, och de självklart bara hade en kassa öppen. Min energi fick jag istället slösa på en ilsken tant som tyckte att det var bedrövligt att hon hade fått stå på sina stackars små ben i fem minuter och vänta på att få låna en bok. Hon började gorma till mig någonting om vedervärdig service och lång väntetid, och lugna Sandra förklarade att de förmodligen inte hade personal nog att tillsätta en till kassa. Kände mig riktigt förnuftig!

Måste måste måste ta tag i universitets projektet pronto! Känns ju som att man jobbar jämt så jag har väll riktigt aldrig tid. Jag måste nämligen sätta mig och ringa runt till halva england för att ta reda på vart, när och hur jag ska skicka mina betyg, vart jag ska bo osv. Tror inte att de jobbar såhär nu på kvällskvisten, så jag får ta tag i det där imorrn. Och då måste det banne mig bli av. Jag drar mig för det eftersom jag hatar att prata engelska i telefonen. Stakar mig och får aldrig fram rätt ord.

Men.. imorrn måste de bli av om de ska bli nå University of Essex!

Underbart med fint väder! Synd att man ska jobba från 12 till 20 en sån här dag.. I och för sig är det nog lika bra att jag börjar 12 idag och inte 7 som jag gjorde igår.

Jag är nämligen extremt morgontrött och fantastiskt kvällspigg, så när Danny började sjunga om Tokyo klockan kvart i fem igår morse trodde jag att nån höll på med något dåligt skämt. Upp kom jag i alla fall och kom till jobbet så pass pigg och fräsh som man kan vara efter fyra timmars sömn och fungerade faktiskt rätt okej. Men sen, vid tio snåret: crash boom bang! Jisses, det var som att någon hade slagit mig i huvudet med en träklubba och man gick runt i en dimma. Min kropp skrek att enda botemedlet var att gå och lägga sig på frysboxen ett tag och sova en sväng, men har man inte fått sparken förr så lär man säkerligen få det då!

Ut ur dimman kom jag i alla fall lagom tills jag slutate. När jag sen anlädde hem skulle jag bara kolla på något dåligt halvtimmesprogramm på tv innan jag fixade middag till mig. Vilket skämt!

Jag somnade för att vakna klockan elva på kvällen när resten av familjen kom hem. Så praktiskt taget var det bara att flytta sig från soffan till sängen.

Efter det här inlägget kan vi alltså konstatera att jag även är beroende av sömn, eller vi kanske ska skriva extremt beroende? Hur som helst.. om vi sen tar och gör en överblick över tidigare blogginlägg kan till och med min elvaåriga kusin komma fram till att jag är en person med extremt dålig karaktär. Men, nån ska ju va det också!

Nu e de smink och hårblåsning och sen iväg till jobbet!

Ciao

Okej, först och främst.. Lättnad! Jag får behålla mitt jobb! Tyävärr verkar det inte bättre än så att det är någon annan som kommer ryka..

 Men.. Det var dock inte det som dagens blogginlägg skulle handla om..

Läst någon gratistidning idag under lunchen, och tydligen har nu även Saddam Husseins kusin blivit dömd till döden genom hängning.

Även fast dessa människor har begått fruktansvärda brott mot både sin egen nation och utvalda folk, så står jag fortfarande fast vid att jag tycker att dödsstraff hör hemma på medeltiden. Om vi ska se på saken rent krasst så anser jag att ett straff där jag tvingas leva klart mitt liv inspärrad och där vakter vet exakt vad jag gör varenda eviga minut, skulle kännas bra mycket värre än döden. I förhållande till det blir döden nästan en lätt utväg. Och samma sak gäller om jag hade varit offer. Att veta att förövaren levde ett långt ångestfyllt liv i ett fängelse skulle kännas bra mycket bättre än att han/hon blev av med sitt lidande på bara några minuter och på så sätt slapp undan.

Visserligen så är det väll så att många utav de som blir dömda till döden inte ångrar sina brott, speciellt inte om de grundar sig på en fundamentalistisk feltolkning av en religion. Men vart har vi hamnat någonstans om det enda botemedlet mot ondska vi känner till, är att ha ihjäl den utpekande? Det känns nästan som att sopa problemen under mattan. Som att vi kan radera alla fel i samhället genom att bara stryka ett sträck över dem, utan bearbetning och ifrågasättning.

Vidare så anser jag att när en människa har en så pass högt uppsatt maktposition att den har auktioritet nog att avgöra om en människa ska få leva eller inte, då har man för mycket makt. Den självklaraste definitionen av frihet är väll åtminstånde att kunna bestämma att man vill fortsätta andas? Om dessa människor har tillåtelse att bestämma om liv eller död, var sätts då gränsen för vad de inte får bestämma? Finns det någonting som överträffar det? Jag tror inte det.